- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
170

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hålla vänskap med hvarandra; men det är som det
kan. När kråkan sitter och glor sig omkring, frågar
korpen: »Ua titta’ du ette?» — »Fröer, fröer!» mäler
hon. »Hitta’ du nonna? Hitta’ du nonna?» ropar
hon. — »Nej, korpen to’ dom! Korpen to’ dom!»
svarar hon. Men när hon någon gång finner grodor,
då skriker hon: »Kalas! kalas!» — »Haur? haur?»
frågar korpen. »Te uaurt (vårt) te uaurt!« När en
kråka sätter sig på kyrktornet, i Glimåkra åtminstone,
så blir der själringning dagen efter för en gift
person, och i en annan församling i Östra Göinge kom
der ett par främmande dufvor till prestens gård och
satte sig på hans tak dagen innan prestens barn dog.

När en höna dör, bådar det lik i huset;
kommer hon till skada, bådar det boskapen ofärd.

Vi hålla före här i våra bygder, att vipan
hugger näbben under stjerten och ligger så i dvala i kärr
under vintern; derför ha vi ett ordstäf: »Dum som
vipan, som sticker näbbet i r—n och kan ej få dän’et
igen.»

När hönan och hanen gå på fältet, säger hon
nog så näbbigt: »Jag-ag-ag går öfver gärdesgården!»
men tuppen varnar: »Gå inte dit, för höken tar dig!»
— »Jag går lika väl!» svarar hon. Men så kommer
höken och nappar fjädrar af henne, och då skriker
hon: »Sicken jag ser ut!» och hanen svarar: »Sågs
du på fan! sa’ jag icke det!»

En gång skulle en tupp, en anka och en bagge
resa till Köbenhavn; när de kommo ut på sjön
började baggen ropa: »Bä hä, ja’ tror dä blais!» — »Jag
tror jag ser Helsingör!» ropade hanen, som också
var sjösjuk. »A snack, a snack» svarade ankan.

Men hör nu på värre! Det hände en gång, att
en varg tog ett får från en käring, och hon lät gräfva
en grop för att fånga honom. Vargen kom traskande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0178.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free