- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
186

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lyktemannen ned, liksom för att sätta dit detta. »Är
det så!» tänkte skräddaren, så snart han såg detta,
och så tog han en synål ur sin tröja och satte den
ned i jorden. Så gick det tills skräddaren ropade:
»Nu har jag inte flera nålar! Men en gång till följer
jag med!» — »Ja, men gör dig då bättre i ordning!»
svarade lyktemannen, och i det samma började byns
hanar att gala, och då måste den döde till sitt rum.
Skräddaren gick vid dagsljus ut, för att se om han
kunde finna sina nålar, hvilka nu betecknade den
rätte rågången mellan egorna, men det lyckades icke.
Då tog han nästa natt, en stor, ny riskvast, och gick
så att möta landtmätaren. Denne tog åter skräddaren
på nacken och satte af, för att flytta rågången; men
för hvarje gång han böjde sig ned, liksom för att
sätta ett märke, nedstack skräddaren en pinne af
kvasten. Så gick det hela natten; slutligen sade
skräddaren: »Nu har jag blott en pinne kvar!» —
»Nu är jag också färdig!» svarade lyktemannen, och
i det samma gol hanen, och dermed försvann han
och kom aldrig att synas mera, ty nu flyttades
råmärkena dit, der skräddaren satt sina pinnar. Här
kan en se, att en hvarken behöfver vara af de kloke
eller lärde för att kunna få bort sådant trössale, fast
det ej är sagdt, att man derför kan mana det bort;
dertill vill konst.

Denna konst kunde en baron Lieven på
Lärkesholm, och det så att folk hade gagn deraf. Var
något bortstulet, behöfde man blott gå till honom, så
kom det af sig sjelf till baka till egaren, och var det
fråga om spöken, så var han man för att drifva bort
dem. En gång hade en bonde mistat en oxe, och
han hade skäl att tro den vara bortstulen under
natten. Om morgonen gick han till Lärkesholm och
bad att få tala med baronen. Denne låg ännu i sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free