- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
194

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det jemt stopp, ty gubben grep honom öfver
nackabastet, slängde honom upp i vagnen och körde honom
ned till en bäck, kallad Särkabäck, belägen på
Herrevadsklosters egor; här manade han honom ned, och
det så med besked, att han aldrig kom upp mera.

Denne Puge var också en rigtig huggare då det
gälde att upptaga skatter eller jordagods. Som hvar
man vet, finnes der på Skarhult en stor skatt i en
af herrgårdens källare; den var dock så väl fäst, att
ingen dristade sig att försöka taga den. Men i
Pugens tid egdes gården af en man, som var förståndig
nog att för detta ärendes skull låta hemta Pugen. Ja
bevars, han kunde nog taga den, derom var ingen
fråga, men blott på vilkor, att han fick halfva skatten.
Herremannen gick in derpå, och så följdes de två åt
ned i källaren, och Pugen gick helt frankt fram till
stället, der skatten fans, bredde ut ett rent lakan och
tog ett föl, som låg på skatten, och flyttade det bort
på lakanet. När herremannen såg, att saken gick så
glatt, ångrade han att han till Pugen afstått hälften
af den store skatten och bjöd honom nu en viss
summa för besväret. Nej, det ville Pugen ej gå in
på; den andre var för girig till att vilja stå vid sitt
ord. Då blef Pugen rasande, tog fölet och lade det
till baka på skatten, med de ord, att skatten nu skulle
bli der den var till evig tid; derför kan nu aldrig
någon upptaga den.

En gång var Pugen ute på en mark i
Oderljunga socken, Norra Åsbo härad, för att, med
tillhjelp af socknens klockare och ett par andra karlar,
uppgräfva en skatt. Gräfningen gick bra, ty Pugen
var en man, som ej försummade något för att det
skulle lyckas. För all säkerhets skull hade han stält
mera folk ett stycke från platsen och tagit med sig
en stång och en flagga, för att dermed ge nödtecken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free