Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett bösshåll kunde det då ej komma honom. Till
slut tröt krutet, men då, till all lycka, var husaren
så nära krogens dörr, att han ryggade baklänges med
hästen in i stugan och skrek till folket derinne, att
stänga kakelugnsspjellet. Detta skedde, men hög tid
var det också, ty ögonblicket derefter var Rasmus
i skorstenen och slamrade på spjellet; men så kunde
han ej komma längre, utan måtte återvända till sin
pil. Husaren var dock ej ängsligare, än att han
samma natt fortsatte sin färd dit han ämnat sig.
Sedan hände det en natt, att kyrkoherden Osbeck,
som var en rigtig Guds man, kom med sin dräng
åkande förbi pilen. Då kom Rasmus ut och hängde
sig osynlig på vagnen samt gjorde sig, eller var så
tung, att hästarne knappast förmådde draga lasset.
Då tillsade presten sin dräng, att stiga ur och taga
af det högra bakhjulet samt kasta det upp i vagnen.
Nu var det Rasmus som måste ur och ned, för att bära
upp kärran, och så togo hästarne till att trafva, så
nog fick inspektor Rasmus lunka, så död han var.
När presten kom hem, satte han sig upp på en
ridhäst, befalde Rasmus springa efter, och red så till
Voxtorps kyrka. Här ett litet stycke utanför
kyrkogården nedmanade han Rasmus, men gaf honom lof
att hvarje år flytta sig ett tuppfjät fram mot en
närbelägen källa. Här vid kyrkogårdsmuren finnes ännu
liksom en smal gångstig, på hvilken hvarken gräs
eller ört gro, så man kan veta hvem som trampat
den. — För några år sedan hette det, att Rasmus
åter kommit lös och förde oväsen i prestgården, men
att presten åter nedmanade honom.
Mannen från Ströfvelstorp förtäljde också, att i
sist nämde by skall der, den tid bygden derstädes
ännu var bevuxen med skog, ha bott en man, som
var gift med sjelfva skogsnufvan. Hon hade flere
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
