- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
264

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och kloka, för att mana bort spöket, men intet hjelpte.
Då trodde husfadern, att det kanske var goanissen,
som så dref sitt spel, och en gång då larmet var som
värst, ropade mannen: »Nå, nå, Nisse! Vill du vara
beskedlig skall du få lof att vara här». Sedan gick
mannen och slog bränvin i alla stugans hörn för att
dermed ställa den larmande till freds, men då blef
oväsendet etter värre och hörde ej upp förr än det
sjelf ville.

I en gård här i Kullatrakten dog en kvinna
innan hon hade blifvit kyrktagen efter sitt sista barn.
Hon kom hem och förde oväsen för det man glömt
att lägga kyrkogångs-offerpenningar i hennes likkista.
Då lade mannen ut penningar på stuglängans fot; der
tog hon dem och blef sedan borta.

Jag har en bekant kvinna i Oderljunga, som vet
mycket att förtälja om ett buller i luften, som
förorsakas af Odens jagt. Hon har ofta sjelf hört den,
och en gång i hennes yngre dagar hände det, att
Odens hundar slogos i luften, så en af dem föll ned
vid ett ställe som heter Hjulhult i Oderljunga socken.
Hundens ene vinge — ty han hade vingar — var
bruten; för öfrigt var djuret till skapnad som en vanlig
hund och rödfläckig till färgen. Hunden gick en
längre tid i samme hage som den nedfallit uti, sedan
försvann den, troligen blef vingen åter läkt.

I denna socken har der dessutom händt många
underliga ting, som samma kvinna omtalade. Hennes
man hade en gång lagt sig till hvila vid en hög
derstädes, i hvilken der bodde troll. Som han då ligger
ljus vaken, får han höra trollen tala nere i högen,
och han förstod att de klädde sig, för att bevista ett
bröllop, som just skulle firas i en gård i närheten.
Nå, tänkte han, de gästerna har jag lust att se. Det
fick han också och räknade icke mindre än tretton

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free