Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
innan danskarne vaknade ur sin sömn. Sedermera
följde bonden med dem både till bron, der
naturligtvis ingenting var att taga, och till alla de andra
ställen danskarne uppgåfvo; men alltid fogade han
det så, att han fick dem till att sofva, medan han i
hemlighet bemäktigade sig alla skatterna och sålunda
blef en rik man, medan danskarne fingo resa hem
med tomma händer.
Ett stycke från Svarfvareboden ligger en
vattenkvarn, kallad Fingamölla. Invid den fans för omkring
40 år sedan en skatt; det visste man deraf, att man
ofta såg en svart höna ligga vid en krusbärsbuske,
under hvilken naturligtvis skatten låg. En man tog
sig orådet före att skjuta på hönan; han träffade henne
ej, men blef sjelf i stället illa sjuk. Vid samma tid
fans der äfven en hel del gengångare, som hade sin
väg till kvarnen; men hur det var, så kunde de ej
komma längre än till grinden ofvanför kvarnen, vid
pass femtio famnar från denne; här hörde man dem
ofta stå och jemra sig ömkligt.
Det är en allmän tro, att der den hvite ormen
synes, är der icke långt till en nedgräfd skatt; men
sjelf ligger aldrig ormen derpå, utan är det helt andra
djur, som vakta dylika rikedomar. Dessa djur lefva
af skatternas erg; derför äro alltid desse senare blanka,
när de tagas ur jorden.
I Oderljunga mark hade en gång en klok gubbe
utvisat stället, hvarest en skatt var gömd och som
blott af en okonfirmerad yngling kunde upptagas.
Allt var i ordning, gräfvarena sågo en stor kittel stå
nere i hålet, gossen böjde sig ned och lade sin hand
på kittelns lock, och männen började lyfta i sjelfva
kitteln. Då glömde klockaren i Perstorp befallningen
om allmän tystnad och sade: »Ta bättre fatt i det
der hörnet!» Då sjönk kitteln, grafven rasade igen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
