Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvad hon behöfver för barnets beklädnad. Ett sådant
lik lägges icke för tidigt ut på bord eller »vagnshäck»,
och i hvarje fall får det allt barntyget till sig äfven
der. Bönderna hafva den dumma vanan, att ta liket
ur sängen innan det blir kallt; derför hände det också
en gång, att en afliden bondhustru fick sitt barn då
hon låg på »likhäcken».
Man har dock många exempel på, att folk, som
varit döda i många år, gått igen. Bönderna få ibland
sådan genfärd upp i sina vagnar, då de äro ute och
färdas nattetid; de bruka då lyfta af det högra
framhjulet och köra en bit med de tre, så blifva de gästen
kvitt. I Helsingborg har man Billen, som åker mellan
staden och sin forna gård. Men säkrare är dock hvad
fadern till pappas gamle kamrat och kollega vid
latinskolan i Karlskrona berättade. Han hette R. och var
vid regementsmusiken samt bodde i Landskrona. En
natt hade han spelat på en fin tillställning, och då
han vid midnattstiden kom vid det så kallade
Åbjörnssons hörn vid gamla kyrkogården, mötte han en vagn,
i hvilken satt en förnäm herre i uniform och trekantig
hatt. En livréklädd kusk körde och en galonerad
betjent stod bak på vagnen. Då R. mötte vagnen,
frågade den gamle krigaren, som satt der i, med dof röst:
»Hvad är klockan?» — »Tolf!» svarade R. Då for
allt, hästar vagn, herre och tjenare, upp i luften, öfver
Åbjörnssons tak, och vidare tills de försvunno.
Pappa var, som sagdt, kollega till sammans med
unge R. i Karlskrona. En annan kollaga L.,
fångade en dag två etterspindlar, och det vet man, att
de äro stygga djur. L. släppte dem på en flaska och
satte sig till att se på dem huru de slogos. På en
gång upplöses de till rök, men L. blef vansinnig och
skar af sig pulsådrorna på begge sina handleder. Då
han skulle begrafvas, följde både pappa och R. hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
