- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
332

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för någon upptäcka hvad han nu sett och hört
samtnoga förtiga källan till sin rikedom. Soldaten menade,
att det sista vilkoret vore lätt, ty tiga kunde han, men
svårare blefve det med det första, ty en soldat måste
hålla sig ren och putsad, om han vill undgå straff.
Prinsessorna svarade, att han kunde vara obekymrad
för den saken, ty ville han blott gifva och hålla sitt
löfte, så skulle de nog sörja för, att han såg lika
rentvättad och nyklippt ut som hans kamrater. Då
ville soldaten genast gå in på handeln, men
prinsessorna bådo honom noga betänka sig först, ty bröt
han sitt löfte, så kunde de ej mera räddas, om der
ej i den djupa slottsgrafven uppväxte en hassel, som
blef så stor, att man af dess kvistar kunde fläta en
vagga, hvari det gossebarn skulle sofva, som, då det
uppvuxit till man, kunde frälsa dem och gifva dem ro.

Soldaten svarade, att han redan hade betänkt
sig, och fick han bara guld- och silfverpenningarne, så
skulle han nog uppfylla sin skyldighet. »Vare det
så», sade den ena prinsessan, »men hvarje gång månen
under detta år står i sitt fylle, skola vi besöka dig
här, och ve både dig och oss, om du bryter ditt
löfte». Derpå gaf hon soldaten anvisning på stället,
hvarest han kunde hemta skatten, och så sväfvade de
två gestalterna bort och försvunno.

Tiden gick, och soldaten höll troget sitt löfte,
att hvarken tvätta, kamma, klippa eller raka sig. Han
såg detta oaktadt alltid snygg ut, så att allt hade nog
gått väl, om ej hans många penningar frestat honom
att lefva som en stor herre. Detta hans lefnadssätt
väckte stor uppmärksamhet och undran, såväl hos
hans kamrater, som förmän, och alla sporde honom
hvarifrån han fick alla de penningar, han så strödde
omkring sig.

Härpå ville soldaten ej lemna något svar, ty han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0340.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free