1. Der bodde en bonde vid sjöastrand
        — Tungt är mitt lif —
och tvänne döttrar det hade han.
— Här ståndande gräs om sommaren. —

2. Den äldsta var svart, som svartan jord;
den yngsta var hvit, som den klara sol.

3. Så kom der friare, en och två,
men begge friad’ till den yngsta ändå.

4. Och syster talte till syster så:
«Kom, låtom oss ned till tvättesten gå?»

5. «Hvad skola vi i dag vid tvättesten,
vi hafva ju all vår klädbonad ren?»

6. «Vi tvätta oss begge i vattnet nu,
så blifver jag väl så hviter som du.»

7. «Om du tvättar dig båd’ natt och dag,
så blifver du aldrig så hviter som jag.»

8. Så gingo de båda till sjöastrand
och tänkte allt uppå den fästeman.

9. Den yngsta hon trampad’ på tvättesten,
den äldsta hon sköt henne ut i sjön.

10. Så tog hon fatt med hand och fot,
så simmade hon till alerot.

11. «Ack, kära min syster, du rädda mitt lif,
så vill jag dig gifva min silfbundna knif!»

12. «Din silfbundna knif, den får jag ändå,
men aldrig skall du det gröna landet nå.»

13. «Ack, kära min syster, du hjelp mig i land,
så vill jag dig gifva mitt röda guldband!»