1. Harto han talade till Rosa sin:
«Vill du vara mitt väna vif?»
— Vinner väl, vinner väl öfver rosor och så liljor. —

2. «Hur skall jag kunna vara ditt väna vif,
jag är så fattig och du är så rik?»

3. «Tala du sakta sådana ord,
här ståndar min fader och lyssnar på oss!»

4. Kungen sände Harto till främmande land,
så gaf han skön Rosa en annan till man.

5. Bröllopet stod uti dagarna två,
men inte ville bruden åt sängen gå.

6. Bröllopet stod uti dagarne tre,
då togo de den bruden med våld och ve.

7. «Skall jag mig nu åt sängen gå,
så vill jag mig först utom fönstret gå.»

8. Rosa hon gick nu den långa natt,
hon gick tills hon fick sin Harto fatt.

9. De talte så mycket om kärlekens band
till dess de voro döda uti hvarandras famn.

10. Strax gick der ett bud för konungen fram:
«Rosa ligger döder i Hartoens famn.»

11. «Hafva de nu gjort mig detta knep,
så skall jag väl göra dem ett annat streck.

12. De ska nu begrafvas på hvar sin dag,
på hvar sin sida om kyrkotak.»

13. Der växer en lind på hvar deras graf,
den växer så högt öfver kyrkotak.