Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skånska bondgårdar, sin egen sagohistoria. Den äldsta
sagan om Dufvestubbe torde väl vara den, som förlägges
till Karl XIS ungdom. Det förtäljes, att en dag, då denne
konung jagade i de skogar, hvilka i den tiden betäckte
de nu bördiga fälten mellan Helsingborg och Allerum,
rastade han vid Dufvestubbe och gick, åtföljd af några
sina hofmän, in i bondstugan och bad «moran» om
smörgåsar för sig och de åtföljande herrarne.
Husmodern lade det broderade «bänkjönnet» till rätta
på «bordändsbänken», högsätet i den skånska bondstugan,
och bad kungen sitta ned, medan hon af den stora limpan
skar väldiga skifvor bröd och från «kammerset» bredvid
stugan hemtade den krusade «smörtoppen.» Då moran
såg, att kungen och hans hofmän buro tjocka handskar
inne i stugan, slöt hon deraf, att de måste vara både
«kosna och valna om näfvarne» (frusna och förlamade af
köld), hvadan hon välvilligt erbjöd sig att sjelf breda deras
smörgåsar. Kungen antog genast anbudet, ty han, liksom
herrarne, voro mycket hungriga, och brådt om hade de.
«Ska1 de va’ knifvagås eller tummagås, herr kung?»
sporde moran.
«Tummagås!» svarade kungen, som såg, att moran
var en af dem, som brukade «to» (tvätta) sig mer än
hvarje Lördag.
Moran tyckte, att detta var ett klokt val för en så
ung kung, ty det syntes ju deraf, att han visste att smöret
är galet tre gånger om året: Om sommaren, då det är
för lent, om vintern, då det är för hårdt, och om våren,
då det ej finnes i huset. Moran vätte sin tumme med
tungspetsen och tummade raskt till en smörmat åt kungen,
ej sparande på smöret för den furste, som ej föraktade
god bondesed. Med förnöjd min mottog kungen
smörgåsen.
«Nu åt herrarne der, mor lilla!» sade han.
«Knifvagås, morl För all del knifvagås!» ropade
hQfmännen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
