Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skor knarrade så illa, men bruden sjelf, hon tänkte på
den natt hon skrattat åt vättarne.
Man har aldrig hört, att vättar och Goanissen bo i
samma hus, och det är ej heller så besynnerligt, ty
vättarne äro små goda varelser, som blott vaka öfver
husfreden och vänskapen i det hus de bebo, medan Nissen
drager dit jordiska egodelar, och det från andra menniskors
förråd. Sådan rikedom kan väl bestå till en tid, men
någon rigtig lycka till barn och barnbarn följer der ej
med den.
Somliga menniskor, som ej bättre veta, tala om, att
de hört Goanissen gå och stöka, då det egentlegen bara
varit rå, som efterhärmat menniskors arbeten. Rå kan
man aldrig se, men man kan hvarje natt få höra dem
arbeta i verkstäder, i hus, som äro under byggnad, i
brytstugor, i större kök, ja, de spinna äfven på spinnrockarne,
då dessa sättas undan för någon längre tid. Derför brukar
hvarje ordentlig kvinna att taga rocksnodden af hjulet och
binda den väl fast, så få råen låta rocken stå i fred.
Annars göra råen hvarken ondt eller godt,
undantagande att de kunna narra någon okunnig menniska till
att se efter hvilka det är, som så arbeta. Men dervid
händer ingenting annat än, att allting blir tyst, tills den
nyfikne gått sin väg, då börja råen på nytt.
Då äro lyktmännen förargligare, ty de föra vandraren
så vilse, att han ej känner igen trakten, fast han bara
går ring i ring på samma ställe. Men gräset blir för
hans ögon till buskar, och tistlar till höga träd, ända tills
han vänder sin tröja eller något annat plagg afvigt.
Lyktmännen äro sådana bedrägliga landtmätare, som i lifstiden
mätt falskt och nu springa omkring med lykta och kedja
och försöka flytta råmärkena. Stundom är det dock
bäckhästen, som skapat sig till lyktman.
Bäckhästen är mycket elak, ty icke nog med att han
för folk vilse och skrattar, när han narrat en menniska
ut i kärr och moras, utan han, som är Necken sjelf,
omskapar sig än till ett, än till annat, fast han vanligen visar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
