- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor /
124

(1880) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det växande linet, en tjock, svart luden mask, som kallas
«omma». Kommer den till att blåsa på ens fötter eller
händer, så svullna de upp och värka rysligt. Derför bör
man aldrig gå barfotad, då man rensar linet för ogräs,
eller när man drager upp linet ur jorden. Men har man
blifvit «ommebläst», så botas det dermed, att man tager
fyra stjelkar af den hvita blindnässlan och sätter dessa
ihåliga stjelkar in mellan hvart finger och så blåser på
den svullna lemmen.

Blir jufret på en ko hårdt och svullet, så botas det,
om man tager en gråsten, stryker jufret dermed tre gånger
och sedan lägger stenen tillbaka på den plats man tog
den.

För att skaffa sig flera kvigkalfvar än tjurkalfvar i
ladugården, brukade många att lägga en sax i mjölkbyttan
då man mjölkade kon de första gångerna sedan hon
kalfvat; önskade man sig deremot en tjur, lades en «gnidsten»
i byttan.

Om man äter upp den första hvitsippa man ser om
våren, så får man ej frossan det året. Denna sjukdom
kan botas derigenom, att man tar en liten lefvande groda,
en af de gula eller gröna, och låter henne hoppa ned i
halsen på den sjuke, som måste svälja henne.

Mot sådana bölder, som på vissa tider bruka komma
igen på samma ställe, är det ett bra medel att taga en af
de linnelappar, som legat på bölden sedan denna börjat
att flyta, och linda lappen kring hjulaxeln på en vagn,
som står färdig att förspännas till en längre färd, ty då
slites lappen upp och det onda köres ut i vida verlden
och försvinner, så att ingen menniska får ondt deraf. Men
det är deremot styggt att taga sådant ondt flöde upp på
något mynt eller klädesplagg och så kasta det ut på vägen,
så att någon vandrare må taga upp det. Den sjuke blir
visserligen fri för sitt onda, men den som tager upp det
utkastade föremålet får i stället sjukdomen. Derför brukar
ingen kunnig menniska att taga upp något, hvad det vara
månde, utan att först tre gånger ha spottat derpå. Gulsot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdikt/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free