Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tue Skytte har att bjuda dig!» Men när han så skulle
gå hem, hade han när fått lön som förskyldt. Der var
något efter honom, som han ej kunde freda sig för, fast
han sköt skott på skott, men så ref han ut sin ärfde
kragknapp af silfver, lade den i bössan och fyrade af, så han
kom helskinnad in i sitt hus.
Det är ej tvifvel om, att icke Tue stod i förbund med
Hin. Något liknande berättade min syster om en karl, i
en af kullasocknarne, som hette Runkvist. Då han, till
exempel, blef ovän med någon, så gick han hem och tog
fram en rock eller tröja och nämde sin oväns namn, så
piskade han rocken hela timmar, och hvarje slag den fick,
kändes af den, hvars namn han nämde. Denne Runkvist
har varit känd af många, som ännu lefva och minnes
honom. Han hade egt en svartkonstbok, och jag vet ej,
hur det hade gått till, att min bror, som var en öfverdådig
sälle, hade fått tag i boken. Han läste ej bättre, än att
det började prassla i hvar vrå och blef fullt af smådjeflar
i stugan. Han har nu omvändt sig och blifvit gudlig, så
att man aldrig mera får honom till att tala om, hvad der
stod i boken; men det sade han förr, att den innehöll
hela beskrifningen, hur det gick till att bli hexa eller
trollkarl och komma i lag med den Onde.
Jag kände sjelf en hexa, som bodde på ett af
kullatraktens fiskeläge. Hon kallades Lillemanskan, och det
är säkert, att hon var så illa känd af alla på fiskeläget,
att der ej fans ett enda barn, som ej visste att spotta på
henne, så fort hon visade sig utom sin husa-koja. Vuxna
personer gjorde naturligtvis på samma sätt, ty detta tog
magten, att göra skada, ifrån henne. Utanför sitt hus
hade hon ett stort päronträd med mycket goda päron, och
till dem hade ett par pojkar fått sådan lust, att de en
eftermiddag klättrade upp i trädet. Men der blefvo de
också sittande, ty Lillemanskan hon visste nog så att hexa
fast dem, så de ej kunde röra sig ur fläcken. Pojkarne
fingo sitta i päronträdet både hela den dagen, natten och
ända till middag andra dagen. Då hoppade den ene af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
