Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men hvad det angår med konsten att smida ögonen
ut på tjufvar, så både var och är han, liksom så många
andra, fullt öfvertygad om dess verklighet. Hans egen
mor hade, då hon var nio år, sett ett märkligt prof derpå.
Hennes föräldrar voro förmögna bönder. Då de en gång
hade några soldater till inkvartering, misste en af desse
sin penningepung, som var gjord af en kreatursblåsa.
Hans uniformsfrack hade han dragit af sig; i fickan på
den hade pungen legat, och då fracken ej varit ur stugan,
måste tjufven finnas, antingen bland kamraterna eller bland
bondens husfolk. Soldaten höll ransakning med alla
närvarande, och bonden frågade sjelf sin nioåriga dotter, om
hon af oförstånd tagit pungen. Alla nekade, fastän
soldaten svor en dyr ed på, att det skulle kosta tjufvens
högra öga, om han ej bekände; men de stodo fast vid
sina ord. «Ja, så skall jag också hålla mitt!» sade
soldaten. Och derpå gick han bort i en vrå, vände ryggen
till de församlade, tog fram en hammare och en dor —
ett snickare- och smedverktyg — och slog tre slag med
hammaren på doren. Då kom husets katt krypande fram
under kakelugnsbänken med penningepungen mellan
framtassarne och — det högra ögat hängande löst nedåt nosen.
Min sagesman uppgaf äfven, att den, som ville
förvärfva sig konsten att smida ut ögon, skulle tre
torsdagsmorgnar å rad, före solens uppgång, göra upp eld och
smida i djefvulens förbannade namn.
Ett husmedel att upptäcka tjufvar, är icke allenast
kändt ibland alla de bygders folk, med hvilka jag, både i
skolorna och annars kommit i beröring, utan jag har äfven
ofta sjelf varit närvarande, när det har blifvit anlitadt.
Det består deri, att i ett ärfdt såll fastsättes spetsarne af
en ärfd sax, så att det blir fasthängande. Två personer
fatta nu i saxens öglor och den ene nämner de
menniskors namn, det ena efter det andra, som på något sätt
skulle kunna misstänkas för stölden; den andre personen
nekar på deras vägnar till brottet. Så länge sållet hänger
stilla, har man ej träffat rätta namnet, men då detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
