Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
himmel; den skulle ligga under kons ströhalm tills den
var förmultnad. Och då kon första gången fördes till vatten
under öppen himmel, skulle hon gå öfver en bit af en lie
eller något annat stål. I de orterna troddes också mycket
på mjölkharar, utsända af hexor att för deras räkning
mjölka andras kor.
Äfven bäckhästen höll här mångenstädes sina
upptåg, och jag har varit i sälskap med en äldre man, född i
en by ej långt från herrgården Engeltofta, som visste att
tala om bäckhästen. Han hade visserligen ej sjelf sett
denne hvitgrå häst, men hans föräldrar hade ett par gånger
varit ute för hans upptåg. De hade nemligen en kväll
kommit från auktion på Engeltofta gård och der köpt sig
en del sängkläder, hvilka de bundit i hop till ett stort knyte
och bedt en arbetskarl bära det till deras hem.
Herrgården var i den tiden omgifven af vattenfylda grafvar, och
då nu det omnämda äkta paret skulle gå öfver bron,
började hustrun ropa, att knytet med sängkläderna låg och
flöt på vattnet i grafven. Mannen såg det nog, men han
anade oråd och bad bara sin kvinna, att hon ej skulle bry
sig om det der knytet. Men hon ville nödvändigt ha
mannen till att draga det i land. Då kom der lyckligtvis
en gammal soldat, som förstod saken, och han började
okväda bäckhästen. Då slog denne till ett styggt hånskratt,
och så blef der på en gång så ljust omkring dem, att de
skulle kunnat finna en knappnål på vägen, och detta ljus
följde dem, liksom det varit en lykta, ett långt stycke mot
hemmet.
En annan gång stod samme man sent en höstkväll
och satte upp sin hafre i skylar. Men hur han satte och
räknade, så märkte han, hur han jemt förvillades i
räkningen af något, som for rundt omkring skylen och kring
hans ben. Han tänkte först, att det kunde vara en
fiskutter, men så tyckte han det var konstigt, att ett sådant
djur gick så långt ifrån bäcken uppåt fältet. När han så
fått sista skylen färdig, sade han, som bruket var: «I Jesu
namn!» Då for det der väsendet sin väg; men då nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
