- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, sägner, sagor, gåtor, ordspråk, ringdansar, lekar och barnvisor /
255

(1880) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hon drömt, och den kunde ej för dyrt betalas, derför var
hon beredd att följa med hunden, som sagt, att han om
tre dagar ville komma och hemta den varelse som tillföll
honom.

Tredje dagen vid middagstid kom en vacker vagn,
förspänd med präktiga hästar, körande in i kungens gård;
det var hunden, som kom för att hemta prinsessan. Hon
tog helt frimodigt farväl af sina gråtande föräldrar och
syskon, satte sig i vagnen hos hunden och for bort med
honom.

Då de hade kört länge, kommo de slutligen till ett
präktigt slott, som hunden sade vara sitt och i hvilket de
skulle bo till sammans. Han följde henne in, och så
snart han kom under hemmets tak, förvandlades hunden
till menniska. Prinsessan blef mycket glad häröfver, men
sporde honom ej om något, utan satte sig med honom vid
ett bord, som var dukadt för tolf personer. Prinsessan
hörde flera röster tala och svara, men hon såg ingen
annan än sin brudgum, som nyss i en hunds skepnad
suttit vid hennes sida i vagnen. De lefde till sammans det
första året, och så snart prinsessans make var under
slottets tak, var han menniska, men så snart han gick ut, blef
han hund. Vid årets slut födde prinsessan ett barn, men
det tog mannen ifrån henne, utan att säga henne hvar
han gjorde af den lille, och hon sporde honom ej derom,
ty hon var rädd för att göra honom mera bedröfvad än
han var. En dag gingo de att lustvandra i skogen
utanför slottet, maken gick som hund bredvid henne. Då
hörde hon sin fars klockor ringa, och förstod, att de ringde
till hennes äldsta systers bröllop. Då fick hon en sådan
hemlängtan, att hon bad hunden om lof att få resa hem
till detta bröllop.

Han sade ja till hennes bön och lofvade att sjelf följa
med henne, men med vilkor, att hon ej talade allena med
far, mor eller syskon, samt att hon genast skulle följa
med honom, då han smekte henne med foten. Allt detta
lofvade hon honom, derpå fick hon en silfverstickad klädning,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdikt/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free