Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Övergångsåren 1505-1508
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föregåtts av grundliga studier. — En mängd teckningar visa sådana förarbeten,
nu spridda kring i olika samlingar, de flesta i Florens’ Uffizzigalleri,
i Wiens Albertina-samling, i Louvre och i Lille, i British
Museum och i Oxfords University Gallery. Många av dessa blad,
som gå under Rafaels namn, äro väl av vissa forskare honom frånkända,
men tillräckligt många autentiska återstå ändock, för att låta
oss ana mästarens grundliga och mångsidiga arbete just för madonnagruppens
fulländning. Både kompositioner och enskilda figurer
måste man här beundra. Alldeles särskilt framstår Rafael som en
konstens nyskapare på barnframställningens område, då quattrocentisterna
ännu icke förstodo återge de naturliga dragen och ställningarna.
Madonna Tempi — nu i Münchens Pinakotek — visar oss denna
strävan efter naturlighet ännu starkare än den förra bilden. Maria sluter
nu med en öm moderlig rörelse barnet till sitt bröst. Vad som här
faller i ögonen är just rörelsen i manteln, som fallit av hennes axlar;
i det långa, på ryggen nedfallande doket och i själva klädningens fall
ser man också denna rörelse. Klädningen, med det mjuka halslinnet,
sveper också mera ledigt om gestalten, ögonen öppna sig mot barnet,
munnen är ock öppen som till ett smekande ord eller en kyss. Hon
fattar fast och säkert om den lilles knubbiga kropp. Denne visar
även större livlighet; på ett ypperligt sätt är den av moderns famntag
föranledda spänningen i hans lilla kropp — från vars midja bindeln
fallit ned — återgiven: i det (fortfarande) halvt utåtvända huvudet, armen,
de små fötterna, i hela muskulaturen. Så hade ingen förut studerat
barnets anatomi. Gruppen, som framställes i fri luft mot en föga
synlig, låg horisont, gör ett fullt tredimensionalt rumsintryck, till vilket
— jämte vändningen i halv profil — de väl avvägda förkortningarna
bidraga. (Man har för övrigt påpekat, att Rafael för kompositionen
här haft ledning av en relief av Donatello i S. Antonio,
Padua.)
Hittills har landskapet endast undantagsvis spelat en roll i Rafaels
självständiga bilder — i S. Georg, Petrograd, som nyss ovan omtalats,
är det ju framträdande, men schablonmässigt hållet, i quattrocentos
romantiska stil. Av större betydelse blev väl landskapet aldrig
för Rafael, liksom icke heller för andra italienska mästare under
cinquecento, med undantag för venetianarne. Emellertid finnes det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
