Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvit kalf ock rö,
vill du iute lefva, kan du dö!»
Ock nu hade de orden blifvit hängda på honom, själf vaste
biskopen!
Biskopen ook småländingen.
Västra Earups socken, Bjäre härad.
Det var en småländing, som kom till tals med biskopen
en gång, ock hur de pratade, sä ville bägge ha sista ordet.
För att då på något vis kunna tysta munnen på småländingen,
sade biskopen till sist:
»Jag sätter upp min stora silfverkanna, att du inte skaJl
kunna svara på en af mina frågor till dig, men att jag skall
kunna svara på tre, som du kan få ställa till mig.»
»Det går jag in pä; ock tappar jag, skall biskopen få min
långhornade bock, så är det lika mot lika», svarade
småländingen.
»Godt, fråga du först då!» sade biskopen.
»Hvad hette min mor, berr biskop?»
»Det vet jag inte.»
»Hvad hette min bror, vördig biskop?»
»Det vet jag inte häller.»
»Hvad hette min syster, högvördig biskop?»
»Inte vet jag det! Du frågar bara i världsliga ting,
småländing; men hör nu på min fråga: Hvad stod Gud på, när
han skapade världen?»
»På sin allmakt, måtte väl biskopen veta», svarade små-
»Du besvarar frågan på andligt sätt!» ropade biskopen
ock blef förargad.
»När en får en fråga utaf en andlig man, skall en väl
besvara den på ett andligt sätt, ock därför så är nu biskopens
silfverkanna min», svarade bonden. Ock därvid blef det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
