- Project Runeberg -  Sagor ock äfventyr upptecknade i Skåne /
124

(1884) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Prästen trodde, det var fråga om pengar, ock ban sade,
att ban inte bade tagit något från pojken, ock inte något ville
ban ge honom. Men då blef pojken galen i kalintan ock skrek:
»Ja så skall jag, dronen i mig, ge dig!» Därmed ref han
till sig en stor stake af gärdet ock slog prästen på skallen, sä
han vände benen i vädret; så var det förbi med honom.

Men pojken rände hem ock sade modern, hvad tor något
ban hade fått för kon ock att prästen vist hade tagit det.
Men han hade lagt prästen i kölfvan med en enestake, så han
kofnade af.

Käringen hon tyktes, det var galet nog med kon. Men
att prästen mist lifhanken, det var då ännu värre. Hon smög
sig af ock puttade ner prästen i eit hål ock gick så hem ock
slaktade sin ’svarte bock ock lade den i prästens vagn ock
sade till sin pojk, att han skulle gå med ock gräfva ner prästen.
Som lycka var, var pojken så dum, så han inte kunde känna
en präst ifrån en bock, när de båda voro svarta. Det
var det, käringen viste. När de kommo hem igen, så satte
hon heren i. stekhuset till att binda limmar, eller kvastar en
säger; men själf kokade hon en kittel välling, ock när den
var färdig, så bar hon upp den på hustaket, ock där slog hon
ner den i stekhuset genom skorstenen. Sedan sade hon för
pojken, att det hade regnat välling den dagen öfver hela
världen.

Men när nu prästen blef rent borte, så blef där årörande
i socknen, ock de letade efter honom både likt ock olikt,
liksom mannen, som letade efter öket i bordslådan. Till sist fingo
de nys om att göingepojken hade gjort af med bonom. De
kommo så till käringen för att fråga pojken.

»Eu bar jag bäde slagit död ock begrafvit honom med»,
sade pojken nog så galant.

»Hurudan såg han ut?» frågade de.

»Han var svart», säger pojken.

»Det var, ta oss däkeren, prästen!» skreko de.

»Hade prästen horn?» frågade nu pojken.

»Inte det vi veta», svarade folket.

»Ja, men det hade den, vi påtade ner, mor ock jag», på
stod pojken.

»När gjorde ni detta här?» frågade socknemännen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:31:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wesagorock/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free