Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
&S )o( & 439 ,
va hela sin vålfård förlorad, om icke hoppet
vederqvickte honom. |
V $. V.
Längtan gör oss väl matta och magra , men
dödar icke, utan vid vifla tilltållen Förlång.ar
Iifvet som förfarenheten vifar: en döaelig sjuk
som långtar efter att tala med någon,
kan"ligga länge nog innan den dåör, men så snart den
eftervåntade kommer, dör den strax. Man
har fedt en fåftemö, som låg på sitt ytterfta,
men långtade att tala med sin fåfteman innan
hon dog, hvilket hon icke uppenbarade för
någon , förr än en håndelsevis kom att tala
derom, då fålteman efterskickades, som hon
våntat på i 2:ne dygn; men då hon feck tala
några ord med honom gaf hon up andan.
Mången sjuk våntar efter dagen, och kan defå för
innan icke dö, men-då den kommer,-hindrar
döden dess åtnjutande. Den som har någon
deffezn 1 sinnet att vårckfålla, dör icke gårna
innan den blir fullbordad ; häraf kommer det
äfven, att de som äro, jordiskt finnade hafva
fvårt att dö.
TPa
Mifströftan upko?nmey från
efterftråfvan
de efter något godt, hvilket man holler nåftan
för omöjeligit att kunna erholla: uti denna
sinnets rörelse är pulsen gemenligen ob/cur och
o%’emn, fämt understundom likfom krypande,
ifsandarna och de måft flytande delar uti
blodet förskingras, och de grofva qvarlemnade
falt jord och ofjaktiga deår besvåra kroppen,
och angripa de sina hjärnans ådrof med
förflop” o Ec 4 peiler,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
