Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvar helst han var. Han kastade till den gamla
modern, som då och då gick genom rummet
skramlande med skedar och knifvar medan hon
dukade tebordet, något skämtsamt ord, hvilket
kom det gamla rynkiga ansiktet att lysa upp.
Under den intensiva känsla af välbehag han själf
erfor, kände han ett behof af att se glada
ansikten kring sig.
När han denna kväll kysste Marta och läste
svaret i hennes stora ärliga ögon, kom denna
förklaring af deras kärlek så naturligt, att han
alls icke erfor någon förvåning öfver det skedda.
Han hade fatt det han önskade, det låg i hans
natur att med kraftig hand gripa hvad han
åstun-dade, och han hade endast den förnimmelse, som
är egendomlig för sådana korta stunder af
fullkomlig lycka: han tyckte sig redan länge hafva
ägt denna lycka och skulle hädanefter äfven
alltid äga den.
I denna sinnesstämning fann han allting
vackert, de ointressanta gatorna erbjödo en riktigt
fängslande anblick, och våraftonsljuset var så
genomskinligt klart och tjusande, att han
omöjligt kunde besluta sig för att genast gå hem.
Han glömde, att modern väntade med teet där
hemma, och tog vägen ned till södra hamnen.
Där lågo redan flera Stockholms- och
Liibecks-ångare, skärgårdsbåtarna voro i full verksamhet
och allmogeskutorna stucko fram mast vid mast.
Vid åsynen af detta rörliga, nyvaknande lif
erfor han samma eggelse som fordom i gossåren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
