Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rifven i otaliga små bitar, hvilka förvarades i
svärmiska flickors medaljonger. Ibland hade hon
lekt med någon storfurstes barn. När hennes
man nu med det snaraste skulle fa en hög
administrativ plats, skulle hon åter blifva
presenterad vid hofvet; hon undrade, om den unge
storfursten skulle känna igen henne — å, han
hade varit ett förtjusande barn.
Men nu såg hon sin man komma därborta
och måste skynda till honom. Wladimir var så
grufligt oförsiktig, att man aldrig kunde veta,
hvad han tog sig till. Han hade varit mycket
sjuk i våras, hans motståndare påstodo att det
varit ett slaganfall, som nästan gjort slut på
honom, men det var naturligtvis förtal. Han skulle
vara med om den stora manövern för att visa att
han var alldeles frisk, han måste sitta till häst
den dagen, för att icke gå miste om den plats
han eftersträfvade.
Ofverstinnan varseblef på afstånd en gestalt,
som tungt stödde sig på en käpp och nästan
drogs fram af den ryske betjänten. Också hon
kände, vid åsynen af detta bleka, pussiga ansikte
med de halfslutna ögonlocken och det apatiska
uttrycket, ett tvifvel uppstiga, huruvida
Wladimir någonsin skulle kunna avancera, om det
måste ske till häst.
När ofverstinnan åter blifvit ensam, såg hon
sig oroligt omkring. Afven hon väntade på sin
man. Ändtligen hade hon drifvit sin vilja
igenom, hennes man skulle tala med senator F.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
