Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»För tusan, du har ju blifvit riktigt vacker
i sommar,» sade han med en ridderlig bugning,
medan de andra logo och Marta blef blossande röd.
Hon ref sig lös, men man kunde aldrig blifva
ond på Gösta, han var så godmodig.
På kvällen var stor soaré. Där gick icke
lifligt till, Hangö är mycket för korrekt för att
tillåta någon naiv munterhet. Sångkören M. M.
hade på sin färd till utlandet denna sommar haft
en storartad framgång, och körens medlemmar
voro medvetna om betydelsen af hvad de gjort.
De af dem, som nu kommit till Hangö, bildade
en präktig dubbelkvartett, som just sjungit en af
dessa populära sånger, hvilka äro kända af alla.
Medan de sjöngo, såg Marta huru badortens
kvinnliga gymnast, som satt bredvid henne, rörde
hufvudet med det kortklippta karlhåret i takt
med musiken, under det hon sakta gnolade
melodien. Marta, som lärt känna henne på
gymnastiken, där hon gick omkring som en löjtnant
på exercisen, rak och fåordig, delande ut order
till medhjälperskorna, såg förvånad upp i det
manhaftiga ansiktet.
»Jag är tokig i musik,» sade gymnasten
vekt, »intet finnes, som så friskar upp själ och
kropp efter en ansträngande arbetsdag.» Och
när sångarne stämde upp på nytt, kom det
drömmande uttrycket igen — en reflex från konstens
undervärld öfver det alldagliga ansiktet.
När sången var slut, gick Marta ut på
verandan, där hennes styfmor satt jämte fröknarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
