Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Men, Ludvig,» rösten blef åter
förebrående, »du går också här och funderar på något
obehagligt. Tror du att jag inte märkt det hela
denna tid? Så gamla äro mina ögon ännu inte
att de ej skulle se, om en människa är glad eller
sorgsen; har du någonsin kunnat dölja
någonting för mig?»
I mannens ansikte låg något af uttrycket
hos ett plågadt djur, som förgäfves söker dölja
sig. Han undgick emellertid att svara, genom
att dörren till Johns rum öppnades och Arvid
kom ut, livarefter dörren åter hastigt stängdes.
Sedan Arvid pustat ut några ögonblick efter
ansträngningen, sade han på sitt korta vis:
»John tänker resa i morgon.»
Pä moderns utrop, att resdagen ju ännu icke
varit bestämd och att John haft för afsikt att
stanna ännu någon tid, svarade Arvid att John
fattat detta beslut nu. Han ville ju resa i alla
fall, då han icke fått tjänsten här hemma, och
skulle därför fara med båten i morgon från Hangö
till Hull.
Modern såg misstrogen på Arvid; det
anförda var icke orsaken till denna snabba aiiärd.
Däremot föreföll det, som skulle fadern erfarit
något slags lättnad vid underrättelsen om afresan.
»Bra att ungt folk fattar raska beslut,» sade
han gillande.
I detsamma kom John ut och satte sig vid
bordet men ville icke ha te. »Arvid har väl
talat om det?» sade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
