Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra. Ehuru Marta icke hört någon komma
in i rummet, visste hon plötsligt att hon icke
var allena.
När hon såg upp, stod styfmodern bredvid
henne. Det fina, smala ansiktet var krithvitt
ända ned till läpparna, som skälfde. Hon hade
sett brefvet på bordet framför Marta.
»Du spionerar på mig,» sade hon med ett
försök att bibehålla sin forna öfverlägsna ton.
Marta såg upp på den välkända gestalten.
Ansiktet, som hon förut beundrat och älskat,
föreföll henne nu som en tom mask. Hon hatade
denna kvinna, måttlöst, så som ungdomen gör
det. Hon skulle säga något, men hennes läppar
endast rörde sig, utan att hon fick fram ett ljud.
Öfverstinnan, som antog detta vara trots,
fortfor med stigande förbittring: »Med hvilken
rätt läser du mina bref? Akta dig att gå i vägen
för mig; jag tänker icke tåla din inblandning i
något som rör mig.»
Martas vrede fann nu ord, med en
gnistrande blick sade hon: »Kanske med större rätt
än . . . än,» aldrig mer skulle hon få namnet
moder öfver sina läppar, »än ni tror. Det som
rör John, angår också mig. Det var mig han
älskade, innan han såg er.»
Med ungdomens obändiga instinkt att slå,
att i grunden nedgöra den afgud, som en gång
fallit, fortsatte hon allt lidelsefullare: »Det är
föraktligt, lågt, eländigt af en gift kvinna att
skrifva ett sådant bref.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
