Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alltid att en inte kan lefva utan den kärleken.
Herre Gud, ja; men så går det ändå så
annorlunda i lifvet.»
»Så har ju Amalia ändå varit kär,» inföll
Marta triumferande; »säg nu i hvem det var.»
»Det skall jag säga fröken Marta, att en
vacker gosse var han, lång och ståtlig.» Den
gamla kvinnan rätade upp sig vid minnet af sin
ungdoms älskade, så att hon föreföll riktigt
imponerande. »Inte behöfde jag skämmas för honom
och inte han för mig heller.»
»Hvarför gifte ni er ej?»
»Det var inte så bestämdt, ser fröken. Han
kom i olycka. Han hade brinnande hett
österbottniskt blod. En dag kom han i gräl med
en annan karl från hans hemsocken, så voro
knifvarna strax framme och det gick olyckligt;
det var det förbannade brännvinet skuld till.
Karlen dog, och min fästman gick på tukthus.
Jag skulle väl ha väntat, jag, tills han tjänt af
sina år, men Gud var så nådig och tog bort
honom innan dess.»
»Tycker Amalia att det var en nåd!» ropade
Marta häftigt.
»Visst var det Guds godhet,» svarade
gumman bestämdt. »Han, som var så stolt, skulle
sedan aldrig mera kunnat lefva lycklig bland
människor. Och, ser fröken, om man riktigt
håller af någon, tänker man mera på hans lycka,
än på sin egen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
