Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När Marta den dagen gick på sin vanliga
spatsertur utåt landsvägen, rörde sig hennes
tankar icke uteslutande kring de gamla, otaliga
gånger gjorda spörsmålen med ständigt samma svar.
En ny tanke begynte arbeta sig fram. Hon kom
som vanligt upp på åsen, där stadens lilla
begraf-ningsplats låg enslig och vanvårdad med
anspråkslösa minnesvårdar, af hvilka många vittrat
eller till hälften sjunkit i jorden. Det vaknande
lifvet omkring henne, de ännu enstaka jublande
tonerna af naturens stora vårsång slogo denna
dag emot henne som en uppenbarelse. Hon
vände sig med en rysning från det döda och
vittrade, som omgaf henne, — lifvets eviga
obetvingliga fasa för döden, — och sprang därifrån
upp i en skogsbacke, där hon plockade några
blåsippor. Det var första gången i år hon funnit
blåsippor.
Det föreföll henne, som skulle hon icke lefvat
hela denna långa tid. Det kunde ju heller icke
kallas att lefva, bara det att ha fullt upp och
vara ansedd af stadsboarna.
Emellertid voro hennes planer långt ifrån
klara. Trots sitt frihetsbegär, hade hon alltid haft
en, om också omedveten känsla af trygghet i
vissheten att äga ett hem. Nu ägde hon intet,
som hon kunde kalla sitt, hädanefter skulle hon
handla på egen risk och eget ansvar.
En dag talade hon ändtligen med fastern om
de planer hon uppgjort. I början af sommaren
skulle hon resa till Schweiz tillsammans med
Framåt.
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
