Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eld brann ännu i kaminen, detta lilla kolslukande
vidunder, som vintertid blir glödande rödt af de
kolmassor det förtär och pockande fordrar den
mest noggranna tillsyn och vård, i egenskap af
att vara den nödvändigaste beståndsdelen i en
illa försedd och dragig atelier. Nu skulle den
emellertid snart öfverlämnas åt sommarens
glömska, ty man var redan i februari, och våren kom
susande genom luften med strålande sol, som
värmde.
Marta steg upp för att gå fram till modellen,
som efter slutad seance klädde sig i en vrå
bakom en gardin. När den unga italienska
flickan fått sin betalning, visade hon skrattande sina
hvita tänder och skyndade bort, medan Marta
ett ögonblick blef stående i den öppna dörren.
Hon drog med ett djupt andetag in den friska
luften, i det hon såg utåt den solbelysta gården,
där den ena ateliern låg bredvid den andra i en
lång rad.
»Bonjour, monsieur,» sade hon till svar på
en hälsning.
»Hvem var det?» frågade hennes kamrat,
som nyfiket såg upp från sitt arbete.
»Monsieur Fabre,» svarade Marta, i det hon
stängde dörren och kom tillbaka till sitt staffli.
»En sådan bra studie du gjort, Agnes,» sade hon
och ställde sig bakom kamraten.
Agnes Reitz var en lång, ståtlig svenska.
Hon och Marta hade varit kamrater i målar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
