Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Kommer du inte ut?» sade han till Marta.
Agnes var i ateliern vid sitt arbete, och
Arvid och hon hade från första stunden känt
en hemlig antipati mot hvarandra. Arvid med
sina borgerliga vanor kunde icke förlika sig med
hennes fria sätt och oregelbundna lif. Han
af-skydde att se henne röka; enligt hans begrepp
visste hon icke hvad ordning ville säga, hon
kunde aldrig passa på tiden och var i allmänhet
oberäknelig. Dessutom var hon fullkomligt
okunnig i allt, som icke rörde hennes konst eller
Anton. Hon å sin sida fruktade Arvids kloka,
skarpa ögon, som tycktes tränga igenom hvarje
skrymsla af hennes själ; hon kände instinktlikt
att han ogillade henne och fann sig, med
konstnärstemperamentets mottaglighet för intryck, illa
till mods i hans närvaro.
Marta såg på klockan. Redan fem ! Ja, då
kunde hon gärna på en stund gå ut med honom,
vädret var ju så vackert.
Medan de gingo, talade Arvid om John.
Han hade icke förut med Marta vågat vidröra
detta ämne; men i dag var han så glad, tanken
på att återse brodern kom honom att glömma
allt annat. Han berättade att det gått John
väl. Den nya maskinen skulle troligen
åstadkomma en omsvängning i hela grufarbetet. Duprc •
och John voro gemensamma ägare, och äfven i
ekonomiskt afseende trodde man att resultatet
skulle blifva lysande; denna uppfinning skulle
kanske göra John till en rik man. Tills vidare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
