Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig dag för dag förstorande fel. Det var i mediet af december 1862, som Malmström
nedref sin tafla. Han skref därom till Akademien, att den tagit mer tid, än han afsedt
och att han af flera skäl fann sig missbelåten med den. »För det första saknade jag
tillräckliga studier utaf den vilda,nordiska karaktären, som är nödvändig för en dylik
komposition. För det andra har jag så mycket syndat mot de perspektiviska lagarna,
att någon ändring däruti skulle medfört en
fullkomlig omhvälfning af de flesta figurerna, och för
det tredje hade jag låtit tillöka taflan på längden,
hvilket blef så illa verkstäldt, att det alltid blifvit
synligt.» (Om det sista skref Winge: »På skarf-
ven kan du väl å la Larsson (Marcus L.) vräka
ett halft dussin färgblåsor och med knif utsläta»).
Malmström tillägger, att han efter hemkomsten ämar
börja taflan på en annan duk, »då min erfarenhet
bättre visar mig vägen*. Han vill först resa i
Norge och på Island! Det var de många i sagan
uppräknade folkefärden från nordens alla delar,
hvilka han ej hunnit studera, men i hans eget
Östgötaland fanns ju sagans valplats.
a. malmström omkr. 1866. Efter fotografi. Nog af, två års arbete låg förkastadt i en vrå
af hans atelier, men andra bilder stodo på staffliet. Han skrifver nu om »Signe, som
bränner sig inne», om »Sverres tåg», tidigare om »Brynhilda», afsedd för
London-expositionen (1862). Och hans arbete i Paris fortgick till början af sommaren 1863.
Då styrde han för andra gången kosan till Italien och efter några månaders vistelse
där, mest i Bologna, Firenze, Venezia, drog han sig norrut, först till MUnchen,
sedan till Berlin och Köpenhamn, hvarifrån han tidigt i januari 1864 nådde Stockholm.
Malmström var en varm skandinav och hans hjärta blödde vid underrättelserna
om utfallet af den ojämna striden meilan Danmark och två af de stormakter, hvilka
tolf år tidigare »garanterat» Danmarks integritet. De två andra »garantimakterna»,
England och Frankrike, rörde ej på sig, och äfven Sverige lät sina »gossar blå» stanna
på roten, trots alla diplomatiska fälttåg till Danmarks förmån. I ett litet skandinaviskt
protestmöte i Stockholm deltog Malmström och prydde lokalen med en kolossal
»Holger Danske ». Med våren gaf han sig ut på resor i olika trakter af fäderneslandet,
ständigt fyllande sina skizzböcker. I Bohuslän
afteck-nade han hällristningar; sina många raska utkast på blad
och lappar bland vänner och kamrater af »gubbar» och
»kajsor » påstod han sedan vara utförda i
»hällristnings-stil», och hans eget »monogram» var en exponent af stilen.
Redan 1861 hade Malmström af Konstakademien blifvit kallad till agreé, 1864
den 27 februari blef han ledamot. Han mottogs öfverallt med varmt erkännande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
