Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Min moder kom nu in till mig; vi samtalade
om honom; han hade tillvunnit sig hennes
tycke, och detta föranledde honom att ofta
förnya sina visiter. Han var icke musikalisk, men
hade mycken känsla för musiken och fann ej större
nöje än då jag satte mig till pianot och sjöng
något för honom. Han var alltid dyster till sitt
sinne; jag frågade honom många gånger om jag
var en anledning dertill, men han försäkrade mig
att ej så var: jag skulle inte för allt i verlden
velat förorsaka honom den minsta oro, ty han
var så innerligen god och jag egde för honom
en oinskränkt vänskap och tillgifvenhet. Genom
mitt glada lynne lyckades det mig att småningom
förskingra det moln, som en längre tid beskuggat
denna ädla panna. Den kärlek, hvarmed han
omfattade så väl mig som sitt barn — (jag egde med
honom en dotter) — gjorde mig outsägligt lycklig.
Så förgingo dagar, månader, år, då hastigt
en märkbar förändring visade sig hos honom. Hans
besök blefvo numera sällan, och då han infann
sig hos mig frågade han om jag var ledsen för
det han varit så länge borta. Jag svarade
honom med lugn: Då min Carl ej längre finner
nöje i mitt sällskap, eger han sin fria vilja att
det lemna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
