Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
kungen. Torparn blef åter mycket bekymrad, han skyndade hem
till hustrun och berättade, hvad kungen befalt.
>»Inte är det någon sak i världen», sade hon, »lägg du dig
bara och sof tils jag väcker dig, så rider du åter ut med den
hvita hästen».
Det förtrollade slottet blef bevakadt af lejon och björnar,
som icke släpte någon lefvande varelse in, endast mellan tolf och
två på natten, då de sofvo, stodo de icke på vakt, men det visste
ingen annan än torparns hustru. Den tiden måste hennes man
vara där, om han skulle komma in i slottet. Men vägen var så
lång, att klockan redan började lida mot två, innan han hunnit
fram, så att mycken tid fick han icke på sig för det han skulle
uträtta. Hustrun hade lärt honom att de rostigaste nycklar han
fann, dem skulle han taga, ty de voro slottsnycklarna. Men när
han väl hade nycklarna i handen, ville han ännu se sig litet om
i slottet och dröjde kvar så länge, att lejonen och björnarna
redan begynte vakna och ställa sig på vakt, så han nätt och
jämt slapp förbi dem. Och så hade hustrun också sagt: »på
hemvägen får du inte skåda tillbaka en endaste gång».
När mannen väl satt på hästryggen, var det bara att piska
på hästen och låta gå allt hvad tygen höllo. Men han tykte
sig höra lejonen komma allt närmare, och då vände han på hufvudet
och såg bakom sig. I detsamma föllo nycklarna ur hans hand,
och själf föll han af hästryggen. Men hästen fick flinkt nycklarna
i munnen och satte af med dem, medan mannen låg kvar på
vägen, där han somnade:
När hästen kom hem med nycklarna i munnen, vardt hustrun
mycket -bedröfvad; hon trodde att lejonen och björnarna ätit upp
mannen och att hon aldrig skulle se honom mera. Hon tog
nycklarna och bar dem upp till kungen och sade: »nu vet jag inte
huru det är fatt, nu tror jag att min man inte mera är vid lif».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
