- Project Runeberg -  Nyländska folksagor berättade för barn /
24

(1897) [MARC] Author: Helena Westermarck With: Gunnar Berndtson, Alex Federley, Anna af Forselles-Schybergson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2

»Nej», svarade Matte, »jag lofvade taga lifvet af dig, och
en karl står vid sina ord.»

Dvärgen grep till eldtången för att slå Matte, men då
blef Matte ond, fattade med ett kraftigt tag i dvärgen och slog
ihjäl honom på fläcken. Sedan begynte Matte gå omkring i
dvärgens slott, där han fann stora rikedomar, både silfver och
guld. I innersta rummet sutto tre fångna prinsessor, dem dvär-
gen fört dit och hållit instängda. De befriades nu af Matte, som
ledsagade dem hem till deras fader igen, och den yngsta af
dem fick han till gemål.

Men när Matte sprang efter dvärgen i källan, hade han sett
fiskaren och kopparslagaren komma gående från skogen och hade
ropat till dem, att de skulle följa honom. Ingendera af dem gjorde
dock hvad han bad, och det hade: förargat Matte. När han
nu firade bröllop med prinsessan, kommo fiskaren, kopparslagaren
och äfven Mattes forna husbonde för att se bruden. Fiskaren
och kopparslagaren gingo in i bröllopssalen, ty de menade att
Matte; som nu blifvit en så rik karl, skulle gifva dem några
gåfvor; de hade ju varit kamrater.

»Ja, det ska” ni få», svarade Matte. Så tog han först sin
forna husbonde och kastade honom upp till månen, i det han
ropade efter honom: »snålheten bedrar visheten!» Därefter tog
han kopparslagaren och kastade honom högt upp i luften, och
fiskaren slängde han långt ut i sjön. När det nu blåser på
hafvet, så att vågorna gå höga, då är det fiskaren, som försöker
komma upp därifrån; om sommaren när svarta moln stiga upp
på himmeln och åskan går, då är det kopparslagaren, som smi-
der med sin slägga på kitteln, — och alla känna vi gubben i mån.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:35:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/whnylandsk/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free