Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
= GÖ
Han samlade några passande stenar i sin väska och gick
till skogen, där jättarna vistades. När han kom dit, fann han
dem sofvande och snarkande, så att det ekade i hela skogen.
Pojken klättrade upp i ett högt träd och kastade ned en sten,
hvilken träffade ena jätten i hufvudet. Jätten satte sig upp och
ropade till kamraten:
»Slog du mig?»
>»Nej», svarade denne.
Då lade sig jätten ned att sofva igen.
Nu kastade pojken en annan sten, som råkade träffa den
andra jätten i hufvudet. Han satte sig upp och skrek:
» Visst sade du, att jag slog dig, men nu slog du mig!»
>»Å nej», svarade den första, och därmed lade de sig båda
att sofva igen.
Men pojken kastade åter en sten, och den slungade han
mot den första jättens hufvud. Denne sprang ilsken upp och
dängde till den andra, och där blef ett sådant slagsmål af, att
jättarna rykte upp stora träd att begagna som knölpåkar, och
så brottades de, tils de miste lifvet. Den ena, som ännu hade
litet lif i behåll, dräptes sedan af gossen. Därefter försåg sig
gossen med ett starkt rep och gick att söka upp noshörningen.
När han träffade på den, begynte han retas med den. Noshör-
ningen började jaga efter pojken, denne sprang undan och nos-
hörningen efter i snabbaste fart. Pojken, som var flink på be-
nen, styrde kosan mot ett stort träd, bakom hvilket han gömde
sig, men noshörningen rände rakt fram och körde sitt horn in
i trädét. Strax var pojken där med sin lina och surrade fast
noshörningen, och på det viset fick han lifvet af den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
