Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anders och katten.
$
YE ordom under svenska tiden bodde uppe i norr, på
gränsen mellan Finland och Sverige, en man och en
hustru, som hade en son, Anders. Han var en flitig
pojke och växte upp, ehuru fattigdomen, som finnes
allestädes, också rådde här. När Anders var aderton
år gammal, dogo föräldrarna, och eftersom stugan varit deras,
fick han den.
När han nu blef allena i sin lilla stuga, hade han ingen
att tala med. Då kommo dit råttor i sådan mängd att de rakt
kunde äta upp honom. Anders gick ut och skaffade sig en katt.
Katten begynte tycka om honom, och de blefvo goda vänner.
Den måste äfven kunnat tala, ty de språkade med hvarandra.
Ett litet stycke från Anders stuga fans en annan byggning.
Där bodde en flicka, som hette Alina. Stugan var dock icke hen-
nes föräldrars, ty när de dogo, stod Alina på bar backe. När hon
nu var husvill, gick hon till Anders och bad att få bo hos honom.
Det gick han gärna in på, ty han hade länge tykt om henne
och velat gifta sig med henne, men hvad skulle han gifta sig
på, han som ingenting egde. Alina flyttade nu till Anders.
Ingenting annat än ett litet skrin hade hon med sig, lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
