Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tfftiN StUGÖft ÖÖH GlRÖAft
som många nätter stod utanför deras fönster i regn
och rusk, i ängslan och mörker — jag hörde det.
Den som varit döf ändå!
“Det var en välsignad ed jag svor! Jo, riktigt
välsignad! Inte blott att han förstörde pengarna
efter som jag kunde skaffa dem — men Kersti hadc
aldrig en riktigt glad dag.
“Så till slut gjorde han en riktigt läcker
gärning. Vidt och bredt hade han pratat och vidt hade
han flackat; han förstod att ta1 folk eftersom de
voro till — han hade blifvit riksdagsman och var
månntro inte så liten kaxe. Men i Stockholm
uppträdde han alltid som ungkarl och kurtiserade när
och fjärran. Så följde han hem med en af sina
vänner uppåt landet. Där bedrog han gubbens dotter
liksom han hade besvikit Kersti. Där var lite af
orm hos honom.
“Gubben höll på att slå ihjäl kräket, när
alltsammans kom i dagen. Det kunde han ha gjort, så
hade mycken sorg sparats. Men så blef där
skilsmässa från Kersti, förstås — naturligtvis fick hon
stackare rymma fältet. Den andra hade sina pengar
kvar, hon!
“Så fick Kersti barnen — det var det enda, som
var kvar af all vår välmakt. Och Gudi lof, att hon
ändå hade dem!
“När jag hade gått från hemmanet och han
gått från Kersti, tog jag tjänst som dräng i en
annan by — med hvad jag sparat ihop, hade jag så,
att jag kunde köpa en stuga åt Kersti och de små.
Hon behöfde den inte så länge: sorgen frätte henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
