Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ilade han rört en fena, hade jag krossat honom som
en skiffertafla — så arg var jag.”
“Är här någon annan, som vet det?”
“Ingen annan än prosten. Bönderna här skulle
skratta sig fördärfvade åt mig, om de visste hvarför
jag fick gå ifrån gården — de tro att det var därför
att jag kommit in i öfverdådigt sällskap med
riksdagsmannen och sedan börjat spela kort. Men där
ligger ju ändå nå’nting karlavulet i det, tycks det,
skulle de få veta, att jag varit sjåpig för syster mins
skull — skulle det bli ett grin, så det förslog.”
• *
•
När jag i fjol somras lade en frisk ros på
Stenströms grafkulle, där systerbarnen redan planterat
fattigmansblomman geranium — som det passar sig
bäst i fattigkvarteret å kyrkogården — kunde jag
verkligen ej rå för att blicken blef dimmig vid
tanken på detta brodershjärta som få, utan remnor
eller fläckar i den hvita rena marmorn.
Riksdagsmannens grafvård var redan halft en
ruin. ‘ ‘ Don efter person!9 9 Den tålte hvarken regn
eller sol eller värme. Inte ens sanningens ljus.
Nederst stod där:
ÄLSKAD I LIFVET, BEGRÅTEN I DÖDEN.
Ja, ja!
Det kan bero på hur man tar det.
Griftlögnen kan ha sin ironi.
Skarp, så att den krossar den där under
hvi-landes minne.
Men Stenström skulle inte sakna sin
minnesvård. Den är rest i dessa rader.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
