Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Hm. Det var nu märkligt nog, förstås.”
“Och så spörjer jag: ‘När bli vi gifta och hur
många barn få vi? Och då svarades där under bron,
att vi skulle bli gifta om två år och få tre barn.
“Det har slagit in på pricken och däröfver. Vi
ha’ fått fyra. Men förklara mig nu detta den som
kan! Var det Bäckamannen? Eller var det.. ”
“Det var Amanda!” sa’ jag tvärsäkert.
Hon blef alldeles röd, men försökte slå bort
det med skratt.
“Herm pratar”, sa’Modig. “Hon. Hon visste
ju inte ens att jag skulle gå dit! Amanda —
pytt-san! de vise fela ock!9 9
Men jag hade haft ögonen på den lilla trefliga
gumman och var säker på min sak.
“Ska’ jag förklara det? Annars hör nog mor
Amanda det bäst!”
Mårten såg ömsom på henne, ömsom på mig.
Han trodde visst att vi yrade.
Så gick gumman bort till sin husar, too honom
om halsen och så sa1 hon:
“Hör du, gubbe du: Det är väl sa godt att jag
bekänner det en gång i lifvet — efter det där
spö-keriet ännu spökar hos dig. Det var jag!”
“Nääj, hör du! Att du––––yff, det är omöj-
ligt ! Hvar var du ? ”
“Nu får du bara inte bli ona på mig — hör du
det! Jo, jag stod inne i köket hos Erik Måns, ser
du, och hörde allt hvad ni sa’ där inne. Så sprang
jag hem och tog ett hvitt lakan om mig och kröp
in under brokaret på isen.”
“Men musiken? För musik var där!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
