Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Första dagen Tufve kom i skolan, började
flickorna jaga och leka “ta’ fatt” med honom. Han
flck tårar i ögonen och sprang ifrån dem. Desto
ifrigare sprungo de efter honom — sådan är
tösernas natur. På fritimmarna ritade de på taflan opp
en pojke och en tös, d. v. s. figurerna skulle
föreställa något dylikt. Och under den bebyxade
figuren skrefvo de TUFVE TÖSARÄDD och under den
bekjortlade BENGTA OLSDOTTER och ofvanför
skrefro de FÖRLOFVADE. Tufve sprang på
dörren, och det var ogörligt att få honom inom skolans
dörr mer. Hemma läste han så flitigt, att han var
den styfvaste på husförhören. Men där såväl som
på gillena höll han sig alltid bland gubbarne.
När Tufve vardt femton år, ville fadern att
han skulle gå och läsa för prästen. Men Tufve ville
inte. Till sist kröp det fram, att han inte ville gå
till prästgården för det att han var skamsen för
töserna. Och kanske lite för pojkarna med: han
stod på krigsfot med hela byns ungdom. Pojkarna
gjorde narr af honom och kallade honom Tufve
Fästeman, och flickorna fnissade, när han gick förbi
skolplanen. Han blef ibland ond, klådde så många
han fick fatt i — pojkar eller töser, efter som det
bar till — och se’n grät han i ilska och sprang hem.
När fadern hörde Tufve förklara, att han inte
ville gå och läsa, blef han ond. Modern gick
medlande emellan och tyckte, att man kunde vara glad,
att pojken inte som så många andra visade anlag
för att bli en flyktig kanalje.
“Men du kan väl inte ta’ lifvet af alla
flickebarn för pojkatosingens skull — det skulle bli värre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
