Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jade opp Tufve lite i all oskyldighet. Han blef
spelande, munter, munvig och pigg, lärde sig
tjogtals gamla visor och hittade på hundra hyss.
Men i ett afseende var han fortfarande lika
ohjälplig. Kom en tös in i det sällskap, där han
befann sig, fick han genast tunghäfta och smet
gärna sin väg.
Ingemar, som var en glad själ, sa’ så ofta till
honom:
“Men hvad ha’ töserna gjort dig för ondt,
din brandförsäkrade sköldpadda! Finns det rarare
folk till än töser! Jag säger som det står i visan:
“O finge jag kyssa dem alla!”
“Tvi! Jag kan inte kyssa en liten barnunge
utan att det kvalmar mig. Buuh!” sa’ Tufve.
“Det är väl en annan sak — det kan inte jag
heller. Men en tjuge års tös du! Det är ‘murns’
det! Ojojoj! Mmm!”
Och han smackade med läpparna.
“Jag vet inte hur det kommer sig”, sa* Tufve
om en stund. “Jag blir alldeles som en annan
människa, när där kommer en tös med i sällskapet —
det är som vrångsidan vändes ut på mig. Somliga
tåla inte kattor, och jag har en moster, som inte
tål jordbär — med mig är det visst på samma sätt,
när jag kommer i närheten af töser. De skratta
åt mig, — det ha de alltid gjort.”
“Hahaha! Det är bara som du tror, din tosing!
Du, som ser godt ut, har hufvud på skaft och godt
om schaber! Hur ska’ du bli gift en gång! För du
ämnar väl inte lefva och dö ensam som ett torrt
snärtaskaft!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
