Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tufve skrattade — nästan litet förläget.
“Hvem ska’ vara gudmor!”
“Det skall Gunilla, min svägerska, ifall du
minns henne ifrån bröllopet.”*
“Ska’ hon det!”
Tufves blickar blefvo piggare än vanligt.
“Där är en tös, som du skulle slå dig ut för,
Tufve! Förr eller senare måste du ju ändå ha
någon hjälp uti innerregeringen. Det är en
präktig flicka.”
“Hm! Så ska’ man gå och fråga dem om di vill
ha’en — hvad sa’ du till Kersti! Biler skref du!”
“Jag tog henne tvärt om lifvet och kysste’na
så det sa’ psjack! Och därmed var den sladdran
all — det kallas att fria muntligen, ser du!”
“Du pratar! Skulle det i lifvet bli någon,
skulle det då vara Gunilla! Men det blir
naturligtvis aldrig af — fria det —”
“Är du en sådan stackare, så är du ingen
kvinna värd, din förfrusna sillmjölke!”
“Nej, jag är rädd för det, vet du Ingemar!
Och därför ska2 vi inte tala om det mer”, sa’
Tufve och tog på sig den afvisande minen.
“Vill du, så kan jag eller Kersti slå fram ett
ord till henne” mente Ingemar i sin ifver att få
saken klar.
“Nej du! Det ska’ ni låta bli, om vi ska* talas
vid mer”, sa’ Tufve tvärt och argt. Röd i flinten.
“Jasåå. Nu ska’ jag bara säga dig något —
att nu säger jag bestämdt att ni två ska’ bli ett
ändå, ser du! Och då ska’ ni bli det också. Fast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
