Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De voro länge tysta.
“Aldrig trodde jag att där skulle behÖfvas
medlare mellan oss två — hvarför är du så rädd
för mig? Jag har då aldrig varit stygg vid dig.”
“Det är svårt att finna ord för allt hvad en
tänker — nog vet du där ingen jag håller af mer
än dig.”
“Nå, det var då ändå något. Då blir du min
hustru ?M
“Det är kanske min lott.”
“Då fara vi nu!”
“Nej, släpp mig af vid vår väg! Nej, nej!
Här var det! Men människa, hvarför slår du på
hästarna — det är väl aldrig din mening att köra
dit nu? Släpp mig af! Hör du Lars! Jag slänger
mig i gropen — jag hoppar af!”
“Det gör du ej — jag håller dig allt. Nu äro
vi ute, och fram ska’ vi! Genom byn och fram till
prästgården skall du: vill du se’n säga nej hos
prosten, så får du göra det! Men lek inte så att da
får ångra dig hela lifvet! Det ber jag dig om!,?
Hon grät hela vägen — först häftigt, sedan
lugnade hon sig något. Men hon sade ej ett ord till
honom.
• •
“Kom nu!” sade han nästan hårdt då de
kommit fram.
Hon lydde nästan mekaniskt, men var så blek,
att han höll händerna redo att ta1 mot henne, om
hon skulle segna ned.
Så kommo de in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
