Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prosten föreställde henne huru dåraktiga
hennes farhågor voro, huru ingen kan föreskrifva
Herren någon nådegåfva, minst barnens, och fick
henne slutligen öfvertygad.
Jag vet du har i hastigt mod aflagt en dyr ed
att aldrig gå till prästen med honom oftare”, sa’
prosten till slut. “Men det är väl ingenting, som
hindrar dig från att gå med prästen till honom,
hva’?” tillade han skämtsamt.
Nej, hon skulle strax gå och kläda sig.
“Och då kan han forsla hem gumman och dina
grejor i eftermiddag. Och så kan där bli julfröjd
i hans hus för er allihopa!
“Farväl, mor! Nu tar jag Martina med mig
ner till Lars och viger dem — jag har både kappa
oeh bok med mig. Och se’n får han mina hästar
att hämta mor.”
“Tack, tack, prosten! Större julfröjd kunde
jag aldrig få.”
Ocb så gingo de.
• •
Lars väntade dem tijoligen, ty han mottog dem
i helgdagsdräkt redan i förstugan.
“I dag kommer du frivilligt — ändtligen?”
sa’ han och såg forskande på henne. “I dag ämnar
du svara ja högt och tydligt t”
Hon smålog lätt — allvarligt, men äfven
lyckligt.
“Innan jag svarar, skall jag fråga dig: Lofvar
du att aldrig någonsin förebrå mig att jag dröjde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
