Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slantar på kistebottnen och att prosten Bokström
hade skänkt mig 1,000 riksdaler för min trogna
tjänst. Det stod i hans testamente. Och ändå flera
kommo där när jag fått ärfva faster i Tranlunda
och farbror i Bromöllan.
Men det blef aldrig nå’nting af.
När Eskil i Ugglarp kom, var jag fast besluten
att säga ja. Men så går mamsell Emma just i den
vefvan och får mässlingen, vuxna människan, och
skarlakansfeber, och bägge delarna ä’ farliga för
barn men värre för gamla. Och hon låg i ett halft
år. Ingen kunde passa henne mer än jag — inte
kunde jag tänka på kärlek och giftermål, när hon
låg för döden, det lilla lifvet! Men Eskil ville inte
vänta vecka efter vecka, och så tog han skräddarens
Bengta.
På samma vis gick det ett par andra gånger.
Alltid kom det något emellan. Gick jag in och
talte om i förtroende för husbondefolket, att någon
gärna ville ha mig till kvinna, var det samma visa:
‘Men min kära Sara! Du hör ju till oss och står i
pappas testamente. Du har det ju så bra men du
vet inte hur du kan få det. Tänk att aldrig få ha
sin fria vilja utan alltid vara tvungen att lyda!
Nej, du Sara, gift dig aldrig — det är vårt råd, och
det går af hjärtat.’
Ja, jag, mitt dumma får, lät skrämma mig; jag
förstod, att rådet gick af hjärtat men att de sade
så, därför att de inte kunde vara af med mig, inte
ville undvara mig, bara tänkte på sig själfva.
Tvungen att lyda! Hvad fick jag göra annat än lyda
alla de femtio åren jag var prästpiga f Och lyda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
