Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Hvar har han ‘knyckt’ det?”
Ingenjören tog saken helt lugnt — han till och
med höll sig undan.
“Någon af dem får du ta, naturligtvis, den
som räddade dig, förstås!” hviskade väninnorna.
Och det var löjtnanten, förstås. Ingen kunde
uppge, hvarför det var han, då det ju var genom hans
förvållande som båten kantrade, men han var ju så
söt och rar.
Aurelia lät dem prata och sa’ ingenting. Men
inom sig var hon inte så litet stött på Malmfält,
som ej med en min lät förstå, att han väntade någon
belöning. Det var ju då i alla fall han, som tagit
tyglarna, när den andre ställt till oredan. Var han
en så krass materialist, att där inte i hans hjärta
fanns en sträng, som kunde klinga om kärlek?
Ständigt var han lika kall och ständigt lika småsatirisk.
Han och Aurelia gnabbades oupphörligt. Ibland
kände hon sig riktigt förnärmad — kunde inte
människan förstå — kunde han inte begripa —
att–––––
V.
Säsongen led mot sitt slut. I en löfsal sutto
patron Guldholm och ingenjör Malmfält och
smut-tade på en grogg.
“Jo, nu har jag varit här ute fyra gånger
några dar i taget. Nu börjar det bli kyligt om
kvällarna, och både mor och tösen längtar hem
tror jag.
“Jo, jag skulle rest för fjorton dar se’n —
om inte det hade varit — för en särskild orsaks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
