Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bibeln, som han läste ett par kapitel i på
böndags-eftermiddagarna, psalmboken och almanackan. Den
sistnämnda togs ofta fram — det gällde att hålla
reda på de stora marknaderna på Kivik, Sjöbo,
Lund och Konstamölla. Där fick en duktig bonde
aldrig saknas. Och så hade han en enda, enkel,
orubblig men också gifvande lefnadsregel: att
aldrig ge ut en skilling, som kunde sparas.
Med den grundsatsen och några lika
förståndiga dessutom samt ett bra fädernearf kunde en
hemmansägare förr i tiden snart och lätt komma
på grön kvist, helst om han hade ögonen med sig
och gifte sig till en bra förmögenhet. Det hade
Esbjörn Stenkilsson gjort. En tid efter yngste
sonens födelse dog modern, och nu hade Esbjörn bara
ett mål för sina sträfvanden: han skulle skaffa
sönerna hvar sitt hemman med samma upptaxering
och samma uppsättning i hästar, kor, får, svin och
gäss.
“Om alla tre ha hvar sitt till samma värde, så
behöfva de inte slåss om stumparna efter mig”,
sa’ gubben.
Hur han gnodde och gned på styfrarna,
lyckades han i sitt förehafvande. Men när han gjort
myndighetsgille för den yngste och sett honom
flytta in i egen gård, lät han den äldste alldeles
öfver-taga stamgården — det var ju förstfödslorätten —
satte sig in i undantagslängan, låg och drog sig till
långt fram på morgnarna, läste bibeln — mest de
historiska böckerna — till och med på hvardagarna,
lånte tidningen hos prosten hvar söndag och brydde
sig snart inte en gång om sina bin. Alla voro öf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
