Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bröt sig in i prästens spiskammare: ‘‘Ingen regel
utan undantag!” sa’ han.
Det är ju tämligen klart, att de tre vise
männen snart blefvo föremål för många
giftermålsplaner. De sågo ju godt ut, voro hyggliga på alla ^is
och hade rikligt af denna jordens goda. Inte
hälsade de på hvarann i hvardagslag, men de träffades
vid kyrkan, på gillen, marknader och stora
auktioner.
Så en dag, när Stenkil fyllde år, skickade han
dem bud att de skulle komma hem till
fädernegården. Det gjorde de ju gärna. De voro mycket fästa
vid hvarandra, fast de inte bredde ut sig om den
saken i onödan.
När de sutto där och klingade i allsköns
gemytlighet och sade ett ord hvar tionde minut,
utbrast Eskilander helt plötsligt:
“Nå, när ska’ ni gifta er, pojkar?”
De sågo på honom och på hvarandra en lång
stund utan att svara.
Så sa’ Esbjörn:
“Det är ju mig, som de annars skylla för att
vara frågvis! När skall det smälla för dig själf,
Lillebror?”
“Egentligen ska’ väl Stenkil yttra sig först —
efter förstfödslorätten — och jag sist.”
“Hva’ ska’ man med en kvinna att gå och
förarga sig öfver? Man har nog af pigorna: dem kan
man åtminstone säga upp, när de bli rent omöjliga.
Men det kan man inte göra med en kvinna,” sa’
Stenkil.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
