Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Det är min äldsta syster — Alma. Hon är
det beskedligaste lif, som finns.”
“Hon skulle passa Stenkil, som är s& envis och
aldrig ger efter. Nå, hvad heter hon?”
“Det är den näst äldsta. Hon heter Emilie,
är 24 år, har svart burrigt hår, kolsvarta ögon, är
förtjust i alla djur, hästar och hundar, kor och
kattor. Men hon är mycket tyst.”
“Det vore nå’nting för dig, Esbjörn — den kan
du inte fråga ihjäl.”
“Ä’ de också lärarinnor?” sporde Esbjörn och
Stenkil samtidigt.
“Ja, båda två. Och de andra ämna pallra sig
samma väg.”
Stenkil satt tyst en stund.
‘ * Här behöfdes bestämdt ett par småskolor till! ”
sa’ han därpå lugnt.
“Nu vill han ha dem hit för att lägga ut sina
snaror för dem — en ann kan vara så god som eu
ann!” sa’ Eskilander.
“De komma nog hit till vårt bröllop,” mente
Milda. Så kunna ju bröderna få se dem och de
andra också.”
“Annars kan då en af dem söka sig hit efter
Milda, när hon afgår, och så kan någon af Er stå
färdig att ta’ den nya. Och så kan den tredje i sin
tur bli anammad af den återstående brodern — så
får hvar och en sin, och så bli vi och
Millströmmar-na stamföräldrar för hela socknen med tiden. Så
kunna de yngsta systrarna komma — där ä’ någon
åboson, som de göra yr i mössan, hvar i sin tur och
ordning. Tänk, sådan enighet och sådant broder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
