Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själ hade han fått en vink om det, och när de
rasade upp nr diket, drog han opp en elektrisk
ficklampa nr fickan och riktade ljuset mot deras ansikten.
Och så sa9 han lugnt och gemytligt:
“Goddag, mina vänner! Jag tror att ni har
gått och trillat i diket! Vänta, så ska’ jag lysa er
— jag bär alltid en eller ett par lampor i fickan.
Det behöfs inga stickor att tända eller släcka dem.
Se här! Nu brinner den — släcks! säger jag. Nu
vill jag ha den tänd — lys! säger jag. Jag kan
tända och släcka den 25 gånger på en minut. Se
här!”
De sprungo som skamsna valpar. Men allt
starkare blef tron i Kviståsa, att den nye Mäster kunde
mer än annat folk. Nå, det var ju också sant, fast
inte alla viste, att han under sin lundatid brukade
vara mycket samman med sedermera adjunkten i
Stockholm Otto Balke, som lärde honom en hel del
fysik och kemi, som inte stod på seminariets schema.
På lediga stunder, fast de just inte voro så
många, tittade han fortfarande då och då in hos
nämndemannens, där han första dagarna efter sin
ankomst funnit ett tillfälligt hem. Det troddes
också allmänt att han skulle fästas vid den familjen
genom ömmare band. Där funnos jm fyra flickor,
alla snälla och välväxta och fagra att se på, alla
raska i ute- och innegärning som modern, alla enkla,
klartänkta och rättframma som deras fader. Ocb
litet att vänta hade de också, när de en gång skulle
träda i brudstol, om också det inte gick löst på
några femsiffriga taL Men tiden gick och det hördes
intet nytt om Rosengårds hjärteangelägenheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
